Väldigt mycket i livet är egentligen distraktioner. Många av oss tampas med inre demoner, eller bara beteendemönster som ligger oss i fatet. Vi har inte särskilt bred kompetens när det gäller att kommunicera med andra människor och hur ska vi kunna ha det, när vi inte ens vet hur vi ska kommunicera med oss själva? Det stämmer det där att man inte kan älska andra människor innan man lär sig älska sig själv, för kärleken har liksom vare sig rot eller värde om den inte startar inuti en själv.
Jag har gjort sådana otroliga upptäckter sedan jag började gå i samtalsterapi. Jag har lärt känna mig själv och jag har lyckats bryta negativa beteenden som bara ledde till skada och smärta. Dessutom har jag fått en massa kommunikationsverktyg som gör mina relationer starkare. Givetvis är det inte bara "enkelt", för folk runt omkring en blir rädda när man plötsligt förändras. Jag har haft turen och hittat en riktigt bra psykolog i Malmö (www.younicterapi.se) som gått vid min sida genom hela utvecklingsprocessen, annars hade jag nog aldirg klarat det!
Med risk för att låta melodramatisk eller kanske rent av religiös så vill jag understryka hur stort värde inre frid har. Man lever liksom ett fullt liv på ett sätt man inte hade någon aning om att man kunde innan! Jag skulle rekommendera alla att gå i terapi!
Sedan kan man såklart fortsätta ägna sig åt sina intressen och mina fortsätter att handla om ekologisk make-up och hudvård och annat "ytligt".